”Ikväll känner jag mig lite extra välsignad”

Fredagkväll och jag ligger nerbäddad i sängen framför en julfilm... Försöker få lite julfeeling såhär en dag innan december och "julmånaden" är här. Jag älskar julen och har alltid feeling tidigt i oktober, men inte i år... Men det kommer väl! Hösten är teknisktsätt slut ikväll och imorgon går vi över till vintern, någon mer än jag som längtat? Försöker leva här och nu, men jag längtar efter våren, solen, värmen och ljuset... Så skönt att vi går framåt i tiden och inte bakåt;)
Så, första december imorgon, ska ni göra något särskilt? Jag ska iväg till Alingsås och fira min mormors 85 årsdag med hela släkten- blir nog en bra start på "julmånaden" ! 
Vet ni vad? Ikväll känner jag mig lycklig. Det bubblar som sockerdricka inombords och jag går från klarhet till klarhet. Har ni någonsin tänkt på hur fort livet kan förändras? För en vecka sedan kände jag inte denna människan som jag idag längtar efter något så kopiöst? Livet är rätt fantastiskt med överraskningar runt varje hörn. Ikväll känner jag mig lite extra välsignad...  (null)

(null)

Evigheter sedan...

Evigheters evighet sedan jag skrev något här, igen... Livet har verkligen kommit emellan och som de flesta av er vet vid detta laget, har jag inte mått tipp topp psykiskt, men det är bättre nu. Så skönt! Allt i skolan är inlämnat, godkänt och klart, examen tas idag om en vecka(!) och snart rullar den blivande vardagen i gång på sjukhuset som undersköterska. LÄNGTAR. Jag har även fått en lägenhet här i gamla stan och flyttar om lite mer än två veckor. Längtar till det med! Att få ha sitt eget, sin egen vardag. Har även en till rolig "sak" på gång, men det väntar jag lite med att avslöja tänker jag... Hihi. Saknat att vara aktiv här och dela av mig av lite allt möjligt. Fått frågan om det kommer någon julkalender här i år och tyvärr gör det inte det. Tiden och orken har inte funnits detta år... Sad but true! Räknar iallafall med att bli mer aktiv här så småningom! 
Godnatt, hoppas allt är bra med er också! Kram 
(null)

 

Jag ska ta det hela från början...


Vart börjar man ens? Livet har verkligen inte velat samarbeta med mig det senaste månaderna och allt fokus har legat på att 1. Klara skolan. 2. Fokusera på målet - examen. Jag har hamnat i en djup svacka, där jag försöker ta mig upp men väggarna bara rasar och jag hamnar längst ner igen. Lite så har det känts det senaste och ännu är det inte bra, men jag har ändå lite koll på läget känner jag! Ni som läst min blogg ett tag (tacksam för er som hänger kvar här trots det gått ett bra tag sedan jag delade med mig av något) vet att jag är väldigt öppen och personlig av mig här och det är inget jag tänkt ändra på och psykisk ohälsa är inget jag tänker sopa under mattan, för det är ett såpass vanligt och viktigt ämne att prata om! Jag har mått psykiskt dåligt till och från sedan tonåren och för fem årsedan började jag äta "lyckopiller" (som jag så vackert kallade dem för) (antidepressiva för er som inte förstod det) och mina dalar slutade vara så "brutala", det var rätt stabilt så att säga! Jag slutade ta mina "lyckopiller" vid nyårsskiftet och har mått bra, allt har liksom varit lugnt och stabilt, jag har haft koll på läget. Men nu börjar jag känna av att det blir mörkt ute tidigare, det är kallare och inte alls lika mycket sol som för bara några veckor sedan... Det känns tungt för första gången på väldigt länge. Trots detta har jag 1. Skött skolan och aldrig fått så bra resultat som nu och 2. Klarat av att vara på praktiken och levererat på topp (de flesta dagar iallafall) (något jag inte delat med mig av här

är att jag haft praktik nu i tre veckor på Varbergs sjukhus). Jag är stolt över mig själv, även om jag vissa dagar gråter mer än jag skrattar, bryter ihop för ingenting och känner mig som världens minstaste människa, så håller jag ändå huvudet över vattenytan. Det är dels därför bloggen legat minus nu i en månads tid. Kraften och orken har inte funnits + har inte haft något kul att dela med mig av... 

Hoppas ni förstår! Kram 

(null)



Visa fler inlägg