Vart ska jag börja?


(OBS VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG) Vart ska jag börja detta inlägg? I skrivande stund sitter jag uppkrupen i soffan, med en god kopp kola te, under filten, framför Skärgårdsdoktorn, med en skön ansiktsmask. Jag är trött, så trött och skulle kunna gå och lägga mig för natten igen. Det är så skönt att få sova i sin säng med katten hos sig hela natten. Jag har varit sjuk nu i två veckor, fram och tillbaka. Började med inluensan som över gick till stembandsinflammation, jag var frisk två dagar och sedan åkte jag på hörselgångsinflammation. Ni som har hängt här ett tag, vet att jag förra hösten blev riktigt, riktigt sjuk i hörselgångsinflammation. Såhär var det då:
 
 Jag har åkt på dubbelsidig öroninflammation och hörselgångsinfektion och mår apa rent ut sagt... var på vårdcentralen i förrgår och fick utskrivit antibiotika och örondroppar samt starka alvedoner och Ipren, allt för att jag skulle kunna flyga till London som jag så länge drömt om... Men igårkväll blev allt mycket värre och in till akuten åkte jag. Jag hade blivit så svullen att jag inte hörde något... Ni vet hålet som är in i örat? Det finns inte kvar pga svullnaden. 
Så läkaren var tvungen att göra hål på svullnaden och föra in en 20 cm lång bomulls slinga som var dränkt i alsosprit... Gör något så förfärligt ont. Fick med mig morfin hem, något jag alltid varit väldigt anti.. Så efter att ha tagit morfin i morse, började allt snurra och jag kräktes. Suck. 
Så nu sitter jag här i fåtöljen, inlindad i en filt och fryser och svettas om vartannat. Ligger just nu på soffan framför spårlöst, rätt meningslöst egentligen för jag hör inte ett skvatt. Tur det är text emellan åt...
Nåväl, uppdatering på sjukfronten... Var på sjukhuset igår för att ta ut bomullen och kolla hur det såg ut. Höger öra är på väg åt rätt håll och vänster öra åt fel håll... Så i med ny bomull i öronen och jag kände mig döv innan - nu är jag STEN döv. 

Nu har det gått ett dygn och jag känner knappt någon smärta alls. Nu är det mest bara irriterande att inte kunna höra och hänga med i sammanhang där folk skrattar eller drar ett skämt... Kan se hur folk suckar och tycker jag är jobbig när jag säger "vad sa du?" - men jag kan ju faktiskt inte hjälpa... Som tur är ska jag tillbaka till sjukhuset imorgon igen för att ta ut bomullen och se vad läkaren säger om allt. Hoppas på att kunna gå därifrån med en fungerande hörsel.... Något jag lärt mig dessa dagar som "döv" är att verkligen uppskatta sin hörsel... Vara rädd om den för den dagen hörseln inte finns - är det extremt tråkigt! 
 
Ja ni vänner, hej på er- hur läget? Här är det ÄNTLIGEN bra!!! Efter inlägget om uppdateringen kring problemen med min öron - gick det bara utför... I måndags skulle jag ju tillbaka till sjukhuset igen för att kolla så att det gick åt rätt håll och även sen om hörseln hade kommit tillbaka... Jag mådde jättebra, hade inte ont och ingen feber. Men läkaren som skulle undersöka mig var tvungen att kalla in överläkaren - med andra ord gick det åt FEL håll och hade blivit en riktigt elakartad inflammation i bägge öronen, så överläkaren valde att lägga in mig (!!) så från i måndags till i onsdags var jag inlagd på avdelning 53 med RÄTT antibiotika och så fort jag fick rätt medicin som tog död på bakterierna - fick jag åka hem och nu har jag nästintill inga problem alls!! Hörseln kom tillbaka helt i tisdags och varit nästintill feberfri (lite temp på kvällarna). Det enda som är jobbigt nu är att jag lätt blir yr... men det går åt rätt håll hela tiden och det är ändå huvudsaken!" 
 
Och ja, denna gången blev det lika illa, men eftersom jag har min erfarenhet sen sist- gick det snabbare. 
Ringde min vårdcentral i torsdags och berättade hur det gick till sist jag fick denna brutala värk, men de hade ingen tid och hänvisade mig till akuten, åkte dit och de hänvisade mig till min vårdcentral. S U C K. 
Så ringde tillbaka dit på morgonen och fick tid direkt, läkaren undersökte mig och jo visst var det hörselgångsinflammation. På kvällen hade jag så ont att jag trodde jag skulle dö... Låg på soffan och grät och hade panik.. I paniken hade pappa ringt till öronjouren och de sa "kom in direkt". Åkte dit och fick träffa en läkare som förde in bomullsrör i öronen och dränkte de med sprit och sa "vi får lägga in dig", så i fredagsnatt blev jag inlagd på avdelning 53 och nu är jag hemma på permission- skönt! 
Jag hör ännu extremt dåligt och har sjukt ont i perioder, är yr och mår illa samt skulle kunna sova hela dagarna, men jag kämpar på! På onsdag ska jag tillbaks till sjukhuset igen. 
 
Sååå detta var en liten (betoning på liten) uppdatering kring varför det varit dött här i två veckor... 
Take care! 
(null)

(null)


Den sista bilden är ifrån i lördags när mamma och pappa hälsade på mig. Vi väntade på att Melodifestivalen skulle dra igår där min syssling Oliva Eliasson var med och tävlade som  bidrag nummer 5 "never learn" och hon kom vidare till andra chansen!!! Så på lördag är hon på scen igen. Rösta rösta rösta!!!