Magplask på asfalt?

"Stan e mörk" - hov1, har jag lyssnat på säkerligen 75 gånger idag blandat med lite Nirvana. Dagen har varit både bra och sjukt tung. Jag vaknade 5.30 imorse och gick en runda med Hazel, käkade frukost, var i skolan, gick 7km, åt bananpannkakor, tog en dusch, träffade Julia och Eric en stund och nu har jag nyligen landat i sängen. Har du någon gång känt känslan av att tycka om någon så mycket att det känns som att personen redan "är din"? Du kan liksom se er två och du planerar saker i ditt huvud med denna person- sen ser du denna personen med en annan? Känns lite som att göra magplask på asfalten (inte för att jag gjort det, men kan tänka mig det känns likadant). Luften går liksom ut.  Även om de inte gjorde något, gör det ändå så ont? Lustigt det här med känslor, hormoner och allt vad det innebär. Nu ska jag sova och satsa all in imorgon för en ny dag och även om det är tisdag och (enligt mig) veckans tråkigast dag, är det ändå en ny dag med nya möjligheter och jag ska upp 5.30 för att gå en raskpromenad och möta solens första strålar...  Godnatt!  (null)

(null)

(null)