Farmor Astrid

Det (bland det) bästa med att bo hemma hos mamma och pappa igen, är nog mitt rum här. Jag har ett takfönster och kvällar/nätter när man inte kan sova och det börjar regna, är som ren terapi för mig. Jag får sånt lugn. Lyssnar på lite "sleepjazz" på låg volym och hör regnet smattra på rutan, jag vill nästan inte somna... Även om jag hade slocknat på mindre än tre sekunder om jag bara låtit mig. Jag trivs som bäst de nätter där regnet smattrar lätt på rutan och åskan mullrar långt bort, då trivs jag som fisken i vattnet...  (null)
Sen sist vi hördes har mycket hänt. Jag har gjort min sista medicin1 tenta och jag lämnar den kursen med toppbetyg och jag är nöjdare än nöjdast, så stolt över mig själv! Farmors begravning har varit (igår) och det var så vansinnigt vackert! Alla minnen som folk delade med sig av, vi grät men framförallt skrattade vi åt alla roliga historier om farmor och allt hon gjort... Kan knappt förstå att hon är borta från jordelivet och lever hemma hos sin Fader. När jag skulle öva min sång igår fick jag bara fram första meningen "som när ett barn kommer hem om kvällen" sen brast jag ut i storgråt. Det var som att DÅ kom det i fatt mig att farmor inte finns här mer och detta är hennes avslut. Jag samlade mig och sen gick det rätt bra. Under själva begravningen gick det som en dans och jag är säker på att farmor var så stolt över mig. Jag är (var?) hennes enda barnbarn som sjunger och visar/framför det och just igår innan begravningen kände jag "varför är jag det enda barnbarnet som brukade sjunga och spela piano med henne?" - uppdraget kändes så stort och mäktigt och ville göra det perfekt. Piano spelade jag dock inte, men sången var lika vacker med gitarren och jag tror farmor var minst lika nöjd med gitarrkomp som pianokomp. Sången blev perfekt och kom från djupet av mitt hjärta.   (null)

(null)

(null)


När jag la min ros på kistan igår och smekte lätt över kistan samtidigt som tårarna rann ner för mina kinder, tänkte jag på alla minnen jag och farmor haft. Alltifrån när jag låg uppkrupen bredvid henne i hennes säng och hon berättade sina sagor. Min favorit saga var om en flicka och pojke som gick i en skog och stannade vid en myrstack... Eller som den gången jag skulle sova över hos farmor och ingen av oss kunde sova, så vi gick ut till köket och mumsade på massor utav smörgåsrån och drack röd, kall mjölk...

Eller som när farmor sa "du kommer bli Falkenbergs Lucia" och hon med hjälp av mamma skickade in mig till "audition" och jag blev en av kandidaterna det året... Jag vann och blev Falkenbergs lucia, om farmor var stolt? Ohja! Min farmor var verkligen min bästa vän, vi kunde prata om allt och vi hade samma humor... 

Min bästa bästa bästa stund med farmor var att varje gång jag var hos/med henne sjöng vi alltid "vill du sen en stjärna? Se på mig! Det får du så gärna, se på mig". 

Något farmor alltid hade hemma var en påse med romerska bågar, smarties och geléhallon... I skafferiet fanns alltid Mariekex, smörsgåsrån och bob’s saft. 


Det är med glädje jag minns min farmor Astrid och hon kommer alltid äga en mycket stor del av mitt hjärta. 


(null)