Farmor Astrid

Det (bland det) bästa med att bo hemma hos mamma och pappa igen, är nog mitt rum här. Jag har ett takfönster och kvällar/nätter när man inte kan sova och det börjar regna, är som ren terapi för mig. Jag får sånt lugn. Lyssnar på lite "sleepjazz" på låg volym och hör regnet smattra på rutan, jag vill nästan inte somna... Även om jag hade slocknat på mindre än tre sekunder om jag bara låtit mig. Jag trivs som bäst de nätter där regnet smattrar lätt på rutan och åskan mullrar långt bort, då trivs jag som fisken i vattnet...  (null)
Sen sist vi hördes har mycket hänt. Jag har gjort min sista medicin1 tenta och jag lämnar den kursen med toppbetyg och jag är nöjdare än nöjdast, så stolt över mig själv! Farmors begravning har varit (igår) och det var så vansinnigt vackert! Alla minnen som folk delade med sig av, vi grät men framförallt skrattade vi åt alla roliga historier om farmor och allt hon gjort... Kan knappt förstå att hon är borta från jordelivet och lever hemma hos sin Fader. När jag skulle öva min sång igår fick jag bara fram första meningen "som när ett barn kommer hem om kvällen" sen brast jag ut i storgråt. Det var som att DÅ kom det i fatt mig att farmor inte finns här mer och detta är hennes avslut. Jag samlade mig och sen gick det rätt bra. Under själva begravningen gick det som en dans och jag är säker på att farmor var så stolt över mig. Jag är (var?) hennes enda barnbarn som sjunger och visar/framför det och just igår innan begravningen kände jag "varför är jag det enda barnbarnet som brukade sjunga och spela piano med henne?" - uppdraget kändes så stort och mäktigt och ville göra det perfekt. Piano spelade jag dock inte, men sången var lika vacker med gitarren och jag tror farmor var minst lika nöjd med gitarrkomp som pianokomp. Sången blev perfekt och kom från djupet av mitt hjärta.   (null)

(null)

(null)


När jag la min ros på kistan igår och smekte lätt över kistan samtidigt som tårarna rann ner för mina kinder, tänkte jag på alla minnen jag och farmor haft. Alltifrån när jag låg uppkrupen bredvid henne i hennes säng och hon berättade sina sagor. Min favorit saga var om en flicka och pojke som gick i en skog och stannade vid en myrstack... Eller som den gången jag skulle sova över hos farmor och ingen av oss kunde sova, så vi gick ut till köket och mumsade på massor utav smörgåsrån och drack röd, kall mjölk...

Eller som när farmor sa "du kommer bli Falkenbergs Lucia" och hon med hjälp av mamma skickade in mig till "audition" och jag blev en av kandidaterna det året... Jag vann och blev Falkenbergs lucia, om farmor var stolt? Ohja! Min farmor var verkligen min bästa vän, vi kunde prata om allt och vi hade samma humor... 

Min bästa bästa bästa stund med farmor var att varje gång jag var hos/med henne sjöng vi alltid "vill du sen en stjärna? Se på mig! Det får du så gärna, se på mig". 

Något farmor alltid hade hemma var en påse med romerska bågar, smarties och geléhallon... I skafferiet fanns alltid Mariekex, smörsgåsrån och bob’s saft. 


Det är med glädje jag minns min farmor Astrid och hon kommer alltid äga en mycket stor del av mitt hjärta. 


(null)


En välbehövd paus.

(null)

Torsdagkväll och äntligen krupit ner i sängen. Jag är inne i en period där jag "inte är mig själv", så arg, ledsen, kort stubin osv osv. Mest troligt är det för att jag (äntligen) satte in en sprial igår och inte är van vid hormonet. Nu hoppas jag att endometriosen och denna sprial vill samarbeta så jag kan få en normal vardag utan konstanta smärtor. Annars då? Livet kom emellan och bloggen hamnade vid sidan av. En liten-men välbehövd-bloggpaus och jag hoppas på att finna motivation och inspiration till att skriva snart igen. Skolan rullar på som vanligt och i tisdags checkade jag av "etik&moral" tentan och likaså den kursen. Nu på tisdag väntar sista medicintentan och även tack o hej till medicin1. Såå skönt att checka av en kurs och dyka in i nästa, det går så fort men ändå så långsamt.. "en graviditet kvar till examen" som min lärare sa häromdagen. Hur sjukt? Gäller att hålla målet i sikte och aldrig hoppa av spåret. Bara fokus, fokus, fokus.  (null)
Från ikväll när jag pluggade ute i solen. 
(null)

Vissa människor fastnar enda in i blodet



Äntligen börjar denna dagen gå mot sitt slut. Denna dag har varit så lång och sååå seg. Gäspade konstant de sista två timmarna i skolan, kom hem och pluggade till Etik&Morals sluttenta som är på tisdag, lagade thaigryta med pappa, snörade på mig skorna, satte i hörlurarna och på med solgalsögonen och gick en riktig långrunda. Bara gick och gick, trotsade till och med mitt skoskav som uppstod under rundans gång. Har varit ledsen ikväll och känt mig så ensam. Något bland det värsta med att ha slutat gymnasiet och blivit vuxen är att vännerna man hängde ihop med varje dag också skapar en ny vardag med nya rutiner och man ses inte alls lika mycket som förr. Saknar tjejgänget så hårt och särkilt en dag som denna då jag önskar att hela gänget kunde samlas över en kopp kaffe- som förr. Men men, så är det! Nu ska jag vila mina fötter som idag gått 20 000 steg och "sova ut". Ingen morgonträning imorgon, jag ska jobba och behöver isåfall gå upp 4.30 för att hinna träna och njaaae känner inte riktigt för det imorgon heh.
Hoppas ni haft en fin tisdag iallafall, kram 
(null)

(null)


Visa fler inlägg